Julefrid?

Har ni koll på tiden? Känner ni stressen? Börjar ni få smått magsår av alla måsten? Jag försöker att inte falla i den fällan. Det blir ändå som det blir och vi överlever den julen också. Den blir antagligen god nog och vi lär varken gå klapplösa eller hungriga ur den. Den kommer inte att bli perfekt i mitt hus, för jag vet inte hur en perfekt jul skulle se ut faktiskt men den blir bra nog. Jag är klar med klappinköpen, de är inslagna men det saknas rim. Vi får se om jag får till några, annars får vi klara oss ändå. Granen står fint i stugan men den är av plast, har hängt med sen 2002 och har sett bättre dagar. Jag har storhandlat och gjort av med tusentals kronor på mat som vi antagligen kommer att slänga en tredjedel av för vi köper alltid mer än vad som går åt. Ändå är vi medvetna och köper små förpackningar av det som går men butikerna är ju experter på att paketera stort. Egentligen finns det inte så mycket på det traditionella julbordet som jag tycker är riktigt gott. Visst, det slinker ner men jag kan lika gärna vara utan och dessutom tenderar man ju att inte göra annat än att äta i juletider. Nåväl, nu ligger maten där i kylen i alla fall och alltid är det någon som klagar om det inte är dignande julbord varje år. Fast i vår familj är det nog egentligen bara jag som klagar. Ironiskt eller hur?!

Jag är ärligt talat inte så förtjust i högtider. Jag känner mig ilsk och lättretlig men försöker desperat att hålla fanan högt. Jag vill så innerligt att alla ska vara nöjda och glada men tycker mig se både besvikna blickar och hängande mungipor varje år. Inte minst jag själv brukar vara lätt besviken. Man fick inte till köttbullarna och både glöggen och julgröten (som man fixat) uteblev för alla var så mätta! Ingen åt av julkorven så den torkade på fatet och skinkan blev "god, men lite torr och kanske något för salt". Sen är det det där med alla julklappar. Tur man har barn i huset nu när man själv inte få älska att få klappar längre. (För det får man ju inte som vuxen. Då ska man älska att ge men inte att få.....) Min tös är så liten ännu att hon varken visar förtjusning eller besvikelse över sina klappar men det dröjer nog inte länge förrän man får den äran att bevittna det. Själv önskar jag mig bara himla dyra saker (allt annat kan jag skaffa mig själv) så jag kommer inte att bli besviken för jag har full förståelse för att ingen vill lägga tusentals kronor på mig. Även om det är roligt att både få och ge så är det något lite fånigt över att "byta pengar" med varandra men om man köper varandra en "ge bort ett vaccin" eller "ge bort en malariaspruta" så blir någon besviken över det. Det är som jag säger, inte lätt att vara mänska! (På smålänska.) MEN om man nu sätter förväntningarna och besvikelserna åt sidan så kan jag ju för er skull även skriva några positiva rader om julen också. Jag vill för all del inte ses som en julbojkottare eller en julpooper för jag tycker väl trots allt att det är lite mysigt också.

Det som är bra med julen är att man slipper jobb och skola. Man får tid till att umgås med sin familj lite mer än ett par trötta timmar per kväll, man hinner prata om annat än morgondagens alla måsten och tentaångest och man slipper inrutade rutiner ett par dagar. Dessutom får jag träffa mina föräldrar och de i sin tur får kvalitetstid med sitt barnbarn, vilket nog alla längtat efter! Man får trots allt stoppa i sig obegränsat med mat av alla de slag och där finns något för alla, även den kräsne. Sen får vi inte glömma allt gott julgodis! För till jul får man äta godis, så det så! Och kanske, om man har riktig tur, så är någon av de där klapparna under granen en riktig lyckoträff och åtminstone någon blir glad på riktigt. Kanske kommer det till och med att bli en vit jul i år också. Vi får hålla tummarna för det, för det sätter alltid lite extra guldkant på tillvaron och så har vi alla mellandagar att se fram emot. Är man då smart så struntar man i mellandagsrean, matresterna och trippen till återvinningsstationen med allt julpapper. I stället tar man en härlig, lång julpromenad, besöker någon fin kyrka för lite skönsång och så går man ut i skogen, tänder en brasa och grillar lite korv.

Varm, vänlig & vegetarisk

Häromdagen (i måndags) fick jag för mig att köra meatfree monday! Det blev en jättegod och lite afrikanskt inspirerad gryta som jag nu vill dela med mig av till er. Jag glömde tyvärr att ta en bild på skapelsen vilket var synd för den såg riktigt god ut. Den smakade såklart gott också, annars hade jag ju inte skrivit om den.

Nåväl, jag tog i alla fall fram den stora järngrytan och hettade upp lite rapsolja och smör. Däri fräste jag 1 stor gul lök och en ½ solo-vitlök till de blev mjuka. Jag hällde i färsk hackad ingefära och hade på lite vanlig curry, kardemumma, India Garamasala och torkad jalapeno som jag lät fräsa ihop med lökmassan. Därefter la jag i smått hackad morot (en stor) och en hackad röd paprika samt en ½ burk majs. Jag hällde sen över 1 kartong passerade tomater, smulade ner en näve russin och en näve nötter och ringlade över lite honung. Jag lät det puttra i kanske 10 min, därefter hade jag i ett paket färdiga röda linser och ett paket mellangrädde. Samtidigt kokade jag såndär pytte-minipasta vid sidan av och mot slutet hade jag i ett par nävar (brutna i mindre bitar) gröna skärbönor. När allt var klart blandade jag samman pastan och bönorna med grytan, samt lite av kokvattnet och lät det puttra några minuter till. Klart! Det blev faktiskt överraskande gott. Jag är ingen van vego-kock men blev nöjd med resultatet.

Hösten är trösterik på någe vis

Jag landade i en solsäng i slutet av september och där blev jag sen i stort sett liggande i två veckor. Två skönt avslappnande, återhämtande men även uttömmande veckor av sol, bad, god mat, trevligt sällskap och mycket vackra omgivningar.

Guppandes på havets våg, ätandes allsköns blandning av turkiska delikatesser och långsamt vandrande i alla dessa backar som omgav vårt hotell. Det var faktiskt skönt att lämna solsängen ett tag!

Varje kväll kunde vi njuta vackra solnedgångar ifrån vårt bord på restaurangen.

Vackra bouganvilla

Milsvid med utsikt

Vi kallar den papegojblomma

En tripp in till stan. Det var för mycket "kom och köp", vi åkte tillbaka

men först en titt på en av alla bananplantor.

Väl hemma i Sverige igen väntade studierna och allt det som jag missat var på något sett tvunget att läggas på minnet och det fort för om bara några veckor skulle jag ha min första tentamen. Jag har med andra ord inte hunnit med så jättemycket annat än att läsa, ta hand om huset, familjen (som varit sjuka i omgångar) och träffa lite vänner för att äta lite mer god mat och umgås.

Men så fick jag tillfälle att ge mig ut med kameran. En solig, krispig höstdag, det var precis vad själen behövde! Dessutom blev jag extra lycklig för jag hittade lite trattkantareller!

Det blev crepes med svampstuvning till middag idag!
Familjen var med ut, vi gick bara i skogen här hemma men det var gott nog.

Vilket väder! Vilken höst vi fått! Kallt men fint, precis som det ska vara.

Jag älskar lönnen med alla dess färger!

Och skogen får ett härligt ljus så här års.

I trädgården kämpar de sista växterna, än finns det liv.

Små, små stjärnor som ett flor...

Och så en ensam stor stjärna som vajar trösterikt i det sista dagsljuset.

Imorgon gäller det, då ska alla cellerna funka samtidigt och jag ska skriva så pennan glöder. Jag har studerat en stund även idag men kände att det nog kan vara lämpligt att inte trycka in, så här sista dagen. Det som sitter, det sitter. Det andra lär inte fastna tills i morgon ändå, resonerar jag.

Allt börjar i det lilla...

... men i slutändan kan det bli hur stort som helst. Jag måste få tro att det är så, eller att det  åtminstone _kan_ bli så, om jag själv vill. Jag vet inte riktigt vad det är jag har gett mig in i den här hösten och det känns lite övermäktigt just nu. Samtidigt är det otroligt befriande och spännande att få göra dessa helt nya sakerna, upptäcka nya sidor hos mig själv, gräva djupare i gamla och ytliga intressen och till och med bli klokare på kuppen. Jag ska för första gången på flera år satsa helt och hållet på mig och bara ägna mig åt min egen utveckling. Det kommer ske på olika plan, för jag har flera projekt på gång samtidigt, därav den där övermäktiga känslan men den är bra, tror jag. Nu har jag ett fullspäckat år framför mig men massor av "studier och läxor" att lära.

Sommartid

Puttra fram i lånad båt....

Spankulera på dansk mark...

Västkustsalta stänk och starka vindar...

Ögongodis mot vackert gul...

Rasta hunden, eller flyga drake...

Höj blicken ett ögonblick...

Nykomlingar på promenad...

Och så något för nosen...

Stilren...

I den stora världen...

Att bara vara...

Pansarklädd...

Skogens guld...

Lilla snigel akta dig...

Semestertider

Fjärilar, sol, bad, tång, musslor, solnedgång, myggor, fågelsång, rödprickig bikini och vit vid kjol..... Rödvin ifrån bag in box, grillat marinerat kött och grönsallad. Nu är det semestertider!

Härlig laxtårta!

I går åt vi denna härliga laxtårta som verkligen var perfekt midsommarmat.

Jo visst, den går ju att äta när som helst och den går även att variera. Igår gjorde jag på följande sätt:

Jag tog ca ½ kavring som jag bröt i bitar och så smälte jag ca 120 g smör. Sen körde jag det i matberedaren till en smulig deg. Sedan tryckte jag ut massan i pajformen och plattade till ordentligt. Därefter hackade jag 6 små hårdkokta ägg och 200 g varmrökt lax som jag blandade tillsammans med 1 ½ burk creme fraiche, 1 ½ msk dijonsenap samt lite svartpeppar och salt. Sen hällde jag den ganska så rinniga krämen över kavringen och ställde in i kylen. Efter ca 3 timmar tog jag ut den och strödde hackad gräslök över samt klickade små högar av stenbitsrom över tårtan. Dekorerad med tusenskönor var det sen bara att hugga in.

Lugn och skön midsommarhelg!

Det kunde ju vara bättre väder och det ska det ju också bli, enligt väderleksrapporten. Vi hoppas den stämmer och håller tummarna för morgondagen, framför allt.

Det kommer bli stillsamt firande i år. Vi ska äta en god laxtårta med ägg, röd rom och kavringsbotten och sen kommer vi säkert smälla i oss alldeles för mycket jordgubbstårta. Den blev ganska fin ändå, (jag som inte gillar att baka) jag hade hemmagjord lemoncurd samt rårörda jordgubbar emellan lager av sockerkaka. Tror den blir god. Vad tror ni?

Glad midsommar!

Tröstlöst?

Den senaste tiden har jag lagt alldeles för mycket energi och kraft på att vara irriterad och förbannad på regeringen och staten (är det väl i slutänden). Jag tycker att allt är så trögflytande, högtravande och konservativt. Det är inget nytänkande, förenklande eller respektfullt bemötande för den delen! Allt ska vara omständligt, långdraget och onödigt komplicerat och datorsystemen som till exempel försäkringskassan, arbetsförmedlingen eller CSN har, är verkligen precis sådana. Detta driver mig till vansinne och jag kan inte förstå hur exempelvis sjuka, gamla eller långtidsarbetslösa orkar med detta! Det är väl därför samhället ser ut som det gör.

Ta exempelvis ett besök till arbetsförmedlingen. Då ska man ta nummerlapp för att få träffa en person som ska skriva in dig i systemet men man ska först själv skriva in sig på någon av deras (långsamma och uråldriga) datorer och sen när man gjort det, sitta ner och vänta på att få träffa någon. Dessutom måste man i stort sätt slå sig fram bara för att komma åt att ta en nummerlapp. När man sen får träffa någon visar det sig att det inte är ens handläggare, nej denne får man träffa vid ett annat tillfälle. Detta tillfälle går inte att boka där och då utan man måste komma tillbaka ett visst datum, ta en nummerlapp och vänta. Sen får man träffa någon som ska in i det grötiga systemet på datorn igen och då boka en tid till ett möte där man ska få träffa vem det nu är som blir ens handläggare. Då får man också veta (med lite tur) vilken tid man ska få till att få träffa denne för att få göra upp en ny handlingsplan. När man sen får träffa denne så får man veta vad som händer efter det att ens a-kassadagar börjar ta slut! Detta att dagarna börjar ta slut oroar inte dem ett dyft, o nej, det löser sig säkert, bara du får träffa din handläggare! SUCK! Varför kan jag inte bara få en tid till mötet där de går igenom vad man gör när dagarna håller på att ta slut, nu, idag?! Nej det går inte, du måste komma tillbaka detta bestämda datum, träffa din handläggare så att denne kan boka in dig på ett sådant möte! Grötigt? Onödigt? Tidskrävande och stressande? JA!

Vad får man göra sen då, när man väl tillhör den där gruppen med väldigt få dagar kvar? Jo, tydligen får lära dig hur man söker jobb, skriver en CV och om du har tur, även lära dig hur det går till på en anställningsintervju! Jag har nu suttit sedan i februari och skrivit ansökningar, CV´s, varit på anställningsintervjuer och sökt jobb hela dagarna. Jag tror snarare jag behöver utvärdera och gå vidare men nej, det går inte! Nej, du måste börja från scratch ännu en gång, göra om samma saker som du gjort vid de 3 andra gångerna du var arbetslös. Förnedras och förlöjligas (för det är ju omöjligt att du vet hur det går till eftersom du inte har ett jobb. Hade du kunnat skriva en CV och gå på intervjuer på rätt sätt hade du haft jobb, inte sant?!) ännu en gång. Du kommer kosta samhället ännu mer pengar, göra om samma misstag (eftersom det aldrig utvärderas, bara mals på i samma spår) och bli ännu mer deprimerad och känna dig, om möjligt, ännu mer värdelös och bortkastad.

Arbetsförmedlingen är, enligt mig, en jävla skitorganisation. Totalt värdelös och jag tror många, många håller med mig. Hade det inte varit för a-kassan så hade jag inte besökt stället överhuvudtaget. Vid otaliga tillfällen har jag hört olika arbetsförmedlare säga att deras ända egentligen arbetsuppgift är att se till att vi arbetssökande sköter oss och följer reglerna som gäller gentemot a-kassan. Min fråga är då; Kan inte a-kassan anställa oss arbetslösa administratörer till att vara dessa kontrollanter? Förmedlingen av arbeten görs ju idag av 1000-tals rekryterare och coachingföretag så till det behövs ju inte arbetsförmedlingen och då finns det ju egentligen inget jobb kvar för dem. Hmmm... vänta nu. Jaha, det är därför det ser ut som det gör! Kanske?!

Återträff!

I går var jag på ett kärt återbesök. Jag har längtat till denna plats ända sen jag packade ihop och lämnade över till nästa ägare tidigt i våras. För jag fick ju överge min odlingslott då jag flyttade! Inte mycket hade förändrats. Allt var sig likt, kanske någon enstaka nykomling som stoltserade i landen men det mesta kändes märkligt bekant. Är det inte härligt!? Att få återse växter. Det är som att träffa en kär gammal vän på tunnelbanan!

Jag hade sådan tur att jag parkerade bilen och gick ut precis mellan två rejäla åskskurar och solen lyste, för att inte säga brände, som aldrig förr. Snabbt torkades tårarna av kronblad och örter och marken blev lika torr som förrut. Det behövs en rejäl rotblöta nu, inte några fjuttiga åskskurar som går över på 20 min. Iris som ju är en av mina absoluta favoriter finns det i massor av på detta odlingslottsområde.

Jag beundrar, fotograferar och går sen vidare. Rosorna doftar himelskt och starkt. Färgerna nästan sticker i mina ögon. Det är ett riktigt fyrverkeri av färg och form just nu. Snart får grönsaker och örter ta större plats, perenner och sommarblomster får vika undan för storvuxna bondbönor, pumpor, jordgubbar och squash men än så länge är det de som får ha huvudrollen och mäktigast är hon, jättevallmon! Vilken prakt och skönhet. Varar endast någon dag, så man får njuta!

Det är med tungt hjärta som jag lämnar området. Jag hade planerat för många fler år här men ibland vänder vinden fort och jag har nya marker att bereda. Jag är ganska övertygad om att jag ändå har det bättre nu än då vi hade 100 kvm lott. Nu har vi både trädgård och lott. Det känns väldigt bra!

Kanske blir det fler återseenden, kanske inte. Vi får låta framtiden vara oviss. Vackert är här i alla fall i all sin enkelhet och brokighet. Nog för att jag gillar ordning och redan, raka rader och pampighet. Men ibland är faktiskt det enklaste lilla odlingsområde ändå det som ger mest "feeling".

Försommarkärlek

Nu vandrar jag stilla i min nyvattnade trädgård. Jag beundrar, begrundar och förundras över hur vackra växter kan vara. Jättevallmons håriga knopp, pionen som är överblommad och har en mullig bunt med fröer nu och syrenbuddlejan som precis har börjat slå ut är magiskt vit. Jag har slitit ganska hårt med att få den fin igen men inte i det närmaste så hårt som när jag hade skogsträdgården eller när jag rensade och anlade min förra odlingslott. Denna trädgård som jag fått ärva, den är lättskött och välskött. Ett år har den stått orörd i stort sätt men innan dess har en van och kunnig hand tuktat och skött den. Det märks! Jag har rensat bort några små skott av kvickrot och en hel del kirskål, en vilseledd styvmorsviol som hamnat mellan stenplattorna samt några liljekonvaljer och så har jag gallrat som en galning i alla dessa storvuxna, övervuxna buskar och träd som fått totalt fritt spelrum och mörklagt trädgården något alldeles fruktansvärt. De har nästan tagit död på alla de vackra perenner som växer vid deras fötter. Smala och gingliga har de letat sig uppåt och utåt för att få lite sol på sina bleka stjälkar. Nu har jag gallrat och luftat, klippt och sågat av grenar så att solens strålar når lite längre ner och in. Jag tror att de alla uppskattar mitt arbete. Jag fann både klängros, klematis och iris under alla grenarna. Jag hoppas de inte har gett upp utan känner att de nu äntligen kan börja sin klätterfärd upp till ljuset.

Jag har tre stora vackra björkar och en hög sluttning precis vid min tomtgräns vilket gör att min trädgård ligger i vandrande skugga mestadels av dagen. Det är inte så lätt att finna ljuset i vilket fall men nu ska det väl bli något enklare. Tre frodiga men små tomatplantor har fått entra min altan och förhoppningsvis finns där tillräckligt med ljus och värme så de skall trivas och bära frukt så småningom.

Min altan har också fått sällskap av ett stort bord med 6 stolar och en grill stor nog att grilla kött på för åtminstone 6 personer. Det känns otroligt lyxigt måste jag säga och vi har redan fått avnjuta flera grillaftnar tillsammans med goda vänner i kvällsolen. Vi har ätit marinerat kött, kryddiga korvar, grillade grönsaker och och svamp och igår även söta majskolvar. Mums! Att grilla är verkligen en del av sommaren för mig och jag skulle kunna laga all min mat där ute.

Mitt i min lilla trädgård står ett högt och ståtligt träd. Det är en härligt limefärgad alm av något slag. Jag vet faktiskt inte vad det heter men det trädet har blivit vårt vårdträd och vi ska verkligen ta väl vara på det. Det har stora grova luftrötter som man måste vara försiktig med och igår råkade den ena roten få sig en lite reva då vi skulle gräva upp en stor och ful buske som gjort sitt i min trädgård. Jag hoppas den inte blev allt för ledsen över vårt missöde. Så här underifrån så är det extra vackert tycker jag!

Tiden vill inte räcka till!

Har haft en lite ofrivillig paus ifrån bloggandet eftersom jag har flyttat och som ni säkert förstår så tar ju sådant ganska mycket tid och energi ifrån en. Nu har jag äntligen en liten stund över för datorns värld och för att spara lite på den dyrbara varan (tiden) så blir det ett kort inlägg. Jag cyklade förbi ett sånt vackert bestånd med violer, en dag. De bara måste jag visa er. Visst är de söta!?

Förutom allt uppackande av diverse lådor så har jag verkligen njutit av det vackra vädret och min nya trädgård. I den har jag mest småpetat, annat har prioriterats men jag har hunnit såga ner en vansinnigt ful och övervuxen idegran som inte alls passade i min pyttelilla trädgård och så har jag satt ner lite vita pärlhyacinter och planterat ut mina pelargoner. De står stolt på min stora altan. Vi har invigt grillen, nya utemöblerna och njutit eftermiddagskaffe med jordgubbar och digestive.

Vi har rensat massor av ogräs, luckrat och jordförbättrat på vår odlingslott. Igår sådde jag och vattnade för glatta livet. Det blev piplök, vitlök, brudslöja, rosenskära, persilja och dill. Spenat, mangold, morot, rädisor, tre olika sorters sallad, vit pionvallmo, solros, sockerärt, skärböna och vaxböna. Dessutom planterade jag en liten myntaplanta och sådde lite timjan och gräslök. Jag hoppas att allt vill trivas och gro hos mig nu. Jag vet att jag är lite sent ute med vissa saker men jag hade ju inget val. Vi får se vad som kommer upp så småningom. Det ska bli riktigt spännande och min trädgård som skriker efter omvårdnad känns också väldigt spännande. Jag måste ut till den nu innan solen går ner.

Primörsoppa

Nu finns det ju så mycket härliga primörer och till en billig penning dessutom, så passa på att göra denna goda soppa! Kan men fördel avnjutas som lättare middag om man vill det.

Du fräser tärnad potatis och hackad gul lök i smör, i en stor gryta. Du lägger sen till finhackad vitlök och en ½ strimlad purjolök och låter löken bli glansig. Häll på vatten och höns eller kycklingbuljong (grönsaksbuljong om du vill ha den vego, såklart), kryddar med svartpeppar och ev. med salt, samt färsk basilika och timjan. Låt sen soppan sjuda tills potatisen är nästan helt mjuk. Strimla under tiden 1 knippe vårlök (spara det gröna till servering) och knäpp de träiga ändarna av 1 knippe grön sparris. Skär knopparna och sedan 2-4 bitar till av dem. Låt bitarna sparris samt det vita på vårlöken koka med i soppan  men lägg i knopparna på slutet så de håller sig al dente. Tillsätt matlagningsgrädde alldeles på slutet och låt soppan få ett kort uppkok. Servera soppan toppad med knaperstekt bacon (eller låt bli om du vill ha den vego), strimlad grön vårlök och en klick cremefraiche. Smaklig spis!

Mumsig vegopanna

Vill dela en mumsig maträtt med er som jag gjorde häromdagen då jag hade min vego-väninna på besök och slängde i hop en panna med diverse som faktiskt blev lyckad, tyckte vi.

Jag marinerade squashskivor i en olja med salt, lime, röd chili, vitlök och svartpeppar och fräste sedan (i lite av marinadoljan) dessa tillsammans med quornbitar, röd paprika, purjolök och röd chili. Samtidigt blancherade jag broccolibuketter och färsk grön sparris som jag sedan la ned i pannan tillsammans med de andra grönsakerna och allt fick gå färdigt i pannan. Vid servering strödde jag hackade jordnötter över alltsammans (kan såklart uteslutas) och serverade det hela till couscous och så hade vi creme fraiche till också.

Körsbärsblom

Var en runda till Kungsan igår eftermiddag och fotade (som så många andra) årets blomning av körsbärsträden. Det är vackert och en härlig upplevelse även om det är svårt att riktigt njuta när det myllrar av folk överallt som ska fota, äta glass, röka och tjattra högt och skratta hysteriskt.

Den där överväldigande känslan ville inte riktigt infinna sig. Det gör den där emot när man smyger sig in på innegården till ett bostadsområde på Luntgatan/Sandgatan i Norrköping. Där växer nämligen ett antal körsbärsträd som blommar minst lika vackert varje år. Magnoliaträden intill husväggen vid den lilla parken på Gamla Rådstugugatan är inte heller alls illa. Gå dit om du har tillfället och njut! Och om du ändå är i Norrköping, passa då för guds skull på att ta en promenad runt strömmen och kolla in de vackra rhododendronplanteringarna som finns längs med promenaden. Urtjusigt under april-maj och vackert annars också.

Annars är ju London ett dunderhett tips att besöka så här års. Parkena dignar av vackra lökväxter och kameliaträden är fantastiska.

I mina drömmars trädgård...

...där myllrar det av liv och blomsterprakten överträffar allas förväntningar. För i mina drömmar har jag gott om pengar, oändligt med tid och aldrig värker händer eller rygg av trädgårdsarbetandets hårda slit. Alla insekter och djur trivs där och det utan att märka revir, äta upp blad och nyttoväxter eller lägga sina ägg i mina blomsterknoppar. Nej, där är allt bara perfekt, prunkande och praktiskt i härlig harmoni. Trädgården är fylld med vackra buskar, träd och perenner. Där trängs lökar med uråldriga rötter och bladverken sprider ut sig i överflöd och lämnar intet till ogräs och ohyra. Ack ja, i mina drömmars trädgård.

Men om vi håller oss till verkligheten, i alla fall lite grann mer åt det hållet men ändå tillåter oss att drömma lite så kan jag konstatera att det är väldigt enkelt att anlägga en sagolik trädgård. Allt som behövs är en dator, en sökmotor och en önskelista på vad trädgården skall innehålla. Sen är det bara att ge sig ut i cyberrymden och söka. Jag har i några dagar nu drömt mig bort i bland tusentals bilder på alunrot, bambu, blåsippor, fingerborgsblommor, dagliljor och irisar för att bara nämna en bråkdel av vad jag vill ska finnas i min trädgård.

Självklart vill jag ha en lång rad av underbart doftande lavendel. Gärna på ett ställe där man ofta går så att man ofta råkar stryka emot blommorna med benen. På så sätt sprider sig en väldoft omkring den som går förbi. Och när vi ändå är inne på doft så måste jag nämna den underbara doftschersminen som jag vill ha en stor buske utav.

Och massor av olika pioner skall det också finnas i min trädgård. I både vita, ljust rosa och starkt rosaröda toner. De både doftar gott och är otroligt vackra att titta på. Speciellt knopparna är imponerande!

Jag tror att jag vill ha en trädgård som håller lite färgåtstramning. Jag gillar ton i ton-trädgårdar och jag tror att det är skönare för ögat om det inte poppar upp allt för många olika färger. Samtidigt så gillar jag det pompösa och sprakande också men ändå så känns en ljus, romantisk och lite gammaldags trädgård som något jag kan leva med, länge. Nog för att gult, brandbilsrött och orange tilltalar mig men jag blir fort trött av att se på just de färgerna och därför tittar jag hellre på andras blommor, när det gäller dessa färger. 

Så i min trädgård blir det mest vitt och så alla toner av rosa och lila med några inslag av blått och i viss mån lax samt aprikos, som hos aklejan och rosen Alchymist. Det tror jag blir en lagom mix både för själen och ögat.

Dagliljor kommer jag att ha flera av. Dels är de lättodlade och dels är de otroligt vackra att se på. Vissa doftar också och det är ju hellre aldrig fel. Visste ni att det finns tusentals varianter!?

Iris kommer det att finnas riklig mängd av i min trädgård, för det är en storfavorit, alla gånger.

Denna skarpt blålila är nästan självlysande i skymningsljus och helt magisk.



Nu har jag visst rabblat sommarblommor och det finns massor, massor mer men några vårvarianter måste vi också få med i detta inlägg. Och visst har ni inte tröttnat på bilder ännu?! Julrosor kommer det finnas gott om på våren i min trädgård. Både fläckiga och enfärgade varianter.

Likaså blåsippor och vitsippor. Både vita, rosa och blå små sötnosar kommer få titta upp ur de gamla höstlöven som agerat täcke hela långa vintern och jag vill ha ovanliga sorter, för det är roligast.

 

Några enkla, vanliga krokus skall självklart också få plats i min oas. Mörkt lila, ljust lila och vita vill jag ha.

 Pärlhyacinter i massor. Under mina buskar skall de titta fram. Både ljusblå, vanliga och de fina vita.

Jag måste nog ha någon påsk- och pingstlilja också, även om de går lite i gult. Så laglydig är jag inte att jag inte kan tumma lite på färglagen. Så tidigt på våren är det ju mest de som syns ändå, så.

Lika så tulpaner måste jag ha. Jag ska sätta vackert staket runt min trädgård så att inte rådjuret kommer och äter upp dem. De får hålla sig ute på åkern eller ängen i stället och knapra på bondens säd. Tulpaner är ju ett

kapitel för sig och finns i en sådan otrolig artrikedom. Jag kan omöjligt se mig mätt och skulle mer än gärna åka till Holland vid tulpansäsongen varje år, om jag hade råd.

 Rosa drömmar i dubbel eller enkel form. Här med krispigt vita kanter. Fantastiskt!

Nej, nu får jag sluta drömma! Jag har inte tid att sitta så här något mer. Jag måste ut och njuta av solen om dagarna, inte sitta inne och googla plantor. Fast jag är hooked. Det är jättelätt att fastna där i bildernas värld och drömma sig bort. Bort till den perfekta, stooora och blomsterrika trädgården.