Återträff!

I går var jag på ett kärt återbesök. Jag har längtat till denna plats ända sen jag packade ihop och lämnade över till nästa ägare tidigt i våras. För jag fick ju överge min odlingslott då jag flyttade! Inte mycket hade förändrats. Allt var sig likt, kanske någon enstaka nykomling som stoltserade i landen men det mesta kändes märkligt bekant. Är det inte härligt!? Att få återse växter. Det är som att träffa en kär gammal vän på tunnelbanan!

Jag hade sådan tur att jag parkerade bilen och gick ut precis mellan två rejäla åskskurar och solen lyste, för att inte säga brände, som aldrig förr. Snabbt torkades tårarna av kronblad och örter och marken blev lika torr som förrut. Det behövs en rejäl rotblöta nu, inte några fjuttiga åskskurar som går över på 20 min. Iris som ju är en av mina absoluta favoriter finns det i massor av på detta odlingslottsområde.

Jag beundrar, fotograferar och går sen vidare. Rosorna doftar himelskt och starkt. Färgerna nästan sticker i mina ögon. Det är ett riktigt fyrverkeri av färg och form just nu. Snart får grönsaker och örter ta större plats, perenner och sommarblomster får vika undan för storvuxna bondbönor, pumpor, jordgubbar och squash men än så länge är det de som får ha huvudrollen och mäktigast är hon, jättevallmon! Vilken prakt och skönhet. Varar endast någon dag, så man får njuta!

Det är med tungt hjärta som jag lämnar området. Jag hade planerat för många fler år här men ibland vänder vinden fort och jag har nya marker att bereda. Jag är ganska övertygad om att jag ändå har det bättre nu än då vi hade 100 kvm lott. Nu har vi både trädgård och lott. Det känns väldigt bra!

Kanske blir det fler återseenden, kanske inte. Vi får låta framtiden vara oviss. Vackert är här i alla fall i all sin enkelhet och brokighet. Nog för att jag gillar ordning och redan, raka rader och pampighet. Men ibland är faktiskt det enklaste lilla odlingsområde ändå det som ger mest "feeling".