Isande kallt men glimtar av sol...

...och jag ger mig äntligen ut med kameran för jag vill haffa den enorma aktivitet som utspelar sig på baksidan till huset. Blåmes, talgoxe och nötväcka slåss om nötter och fröer och det är ändå bara tidigt i november... hur ska detta sluta? Jag tror det kommer bli en råkall och lång vinter men hoppas innerligt att jag har fel. Vackra är de i alla fall, dessa skygga små pippis.

Nötväcka och även nötskrika brukar också vara återkommande gäster. Nötskrikan är mycket skygg, jag har bara suddiga bilder av min kompis men i vinter ska jag försöka igen att fånga honom på bild.

Säga vad man vill om årstiden men för mig har även hösten och vintern något vackert över sig, speciellt om jag fokuserar på detaljerna. Titta bara på frökapslarna, vattendropparna, isen och mossorna. Alla har de ett nästan magiskt skimmer över sig.

I år missade jag det där glödande färgerna, allt har hunnit bli gråbrunt nu men kan fortfarande fascinera mig, som här med daggen kvar....

Det är nu de ska multa ner och dö, bli till ny livskraftig jord åt nästa års växter. Visst är det fantastiskt ändå, hur vår värld fungerar!?

Hälsar även på mina grannar i skogsbrynet, det är någon hemma men de vill inte komma ut!

Jag skördar ännu för fullt av min timjan och den smakar minst lika bra som i sommar.

Nu ska jag brygga mig en stor kopp kaffe och krypa upp i soffan med en bok, njuta av värmen inomhus och min lediga dag.