Mumsig vegopanna

Vill dela en mumsig maträtt med er som jag gjorde häromdagen då jag hade min vego-väninna på besök och slängde i hop en panna med diverse som faktiskt blev lyckad, tyckte vi.

Jag marinerade squashskivor i en olja med salt, lime, röd chili, vitlök och svartpeppar och fräste sedan (i lite av marinadoljan) dessa tillsammans med quornbitar, röd paprika, purjolök och röd chili. Samtidigt blancherade jag broccolibuketter och färsk grön sparris som jag sedan la ned i pannan tillsammans med de andra grönsakerna och allt fick gå färdigt i pannan. Vid servering strödde jag hackade jordnötter över alltsammans (kan såklart uteslutas) och serverade det hela till couscous och så hade vi creme fraiche till också.

Körsbärsblom

Var en runda till Kungsan igår eftermiddag och fotade (som så många andra) årets blomning av körsbärsträden. Det är vackert och en härlig upplevelse även om det är svårt att riktigt njuta när det myllrar av folk överallt som ska fota, äta glass, röka och tjattra högt och skratta hysteriskt.

Den där överväldigande känslan ville inte riktigt infinna sig. Det gör den där emot när man smyger sig in på innegården till ett bostadsområde på Luntgatan/Sandgatan i Norrköping. Där växer nämligen ett antal körsbärsträd som blommar minst lika vackert varje år. Magnoliaträden intill husväggen vid den lilla parken på Gamla Rådstugugatan är inte heller alls illa. Gå dit om du har tillfället och njut! Och om du ändå är i Norrköping, passa då för guds skull på att ta en promenad runt strömmen och kolla in de vackra rhododendronplanteringarna som finns längs med promenaden. Urtjusigt under april-maj och vackert annars också.

Annars är ju London ett dunderhett tips att besöka så här års. Parkena dignar av vackra lökväxter och kameliaträden är fantastiska.

I mina drömmars trädgård...

...där myllrar det av liv och blomsterprakten överträffar allas förväntningar. För i mina drömmar har jag gott om pengar, oändligt med tid och aldrig värker händer eller rygg av trädgårdsarbetandets hårda slit. Alla insekter och djur trivs där och det utan att märka revir, äta upp blad och nyttoväxter eller lägga sina ägg i mina blomsterknoppar. Nej, där är allt bara perfekt, prunkande och praktiskt i härlig harmoni. Trädgården är fylld med vackra buskar, träd och perenner. Där trängs lökar med uråldriga rötter och bladverken sprider ut sig i överflöd och lämnar intet till ogräs och ohyra. Ack ja, i mina drömmars trädgård.

Men om vi håller oss till verkligheten, i alla fall lite grann mer åt det hållet men ändå tillåter oss att drömma lite så kan jag konstatera att det är väldigt enkelt att anlägga en sagolik trädgård. Allt som behövs är en dator, en sökmotor och en önskelista på vad trädgården skall innehålla. Sen är det bara att ge sig ut i cyberrymden och söka. Jag har i några dagar nu drömt mig bort i bland tusentals bilder på alunrot, bambu, blåsippor, fingerborgsblommor, dagliljor och irisar för att bara nämna en bråkdel av vad jag vill ska finnas i min trädgård.

Självklart vill jag ha en lång rad av underbart doftande lavendel. Gärna på ett ställe där man ofta går så att man ofta råkar stryka emot blommorna med benen. På så sätt sprider sig en väldoft omkring den som går förbi. Och när vi ändå är inne på doft så måste jag nämna den underbara doftschersminen som jag vill ha en stor buske utav.

Och massor av olika pioner skall det också finnas i min trädgård. I både vita, ljust rosa och starkt rosaröda toner. De både doftar gott och är otroligt vackra att titta på. Speciellt knopparna är imponerande!

Jag tror att jag vill ha en trädgård som håller lite färgåtstramning. Jag gillar ton i ton-trädgårdar och jag tror att det är skönare för ögat om det inte poppar upp allt för många olika färger. Samtidigt så gillar jag det pompösa och sprakande också men ändå så känns en ljus, romantisk och lite gammaldags trädgård som något jag kan leva med, länge. Nog för att gult, brandbilsrött och orange tilltalar mig men jag blir fort trött av att se på just de färgerna och därför tittar jag hellre på andras blommor, när det gäller dessa färger. 

Så i min trädgård blir det mest vitt och så alla toner av rosa och lila med några inslag av blått och i viss mån lax samt aprikos, som hos aklejan och rosen Alchymist. Det tror jag blir en lagom mix både för själen och ögat.

Dagliljor kommer jag att ha flera av. Dels är de lättodlade och dels är de otroligt vackra att se på. Vissa doftar också och det är ju hellre aldrig fel. Visste ni att det finns tusentals varianter!?

Iris kommer det att finnas riklig mängd av i min trädgård, för det är en storfavorit, alla gånger.

Denna skarpt blålila är nästan självlysande i skymningsljus och helt magisk.



Nu har jag visst rabblat sommarblommor och det finns massor, massor mer men några vårvarianter måste vi också få med i detta inlägg. Och visst har ni inte tröttnat på bilder ännu?! Julrosor kommer det finnas gott om på våren i min trädgård. Både fläckiga och enfärgade varianter.

Likaså blåsippor och vitsippor. Både vita, rosa och blå små sötnosar kommer få titta upp ur de gamla höstlöven som agerat täcke hela långa vintern och jag vill ha ovanliga sorter, för det är roligast.

 

Några enkla, vanliga krokus skall självklart också få plats i min oas. Mörkt lila, ljust lila och vita vill jag ha.

 Pärlhyacinter i massor. Under mina buskar skall de titta fram. Både ljusblå, vanliga och de fina vita.

Jag måste nog ha någon påsk- och pingstlilja också, även om de går lite i gult. Så laglydig är jag inte att jag inte kan tumma lite på färglagen. Så tidigt på våren är det ju mest de som syns ändå, så.

Lika så tulpaner måste jag ha. Jag ska sätta vackert staket runt min trädgård så att inte rådjuret kommer och äter upp dem. De får hålla sig ute på åkern eller ängen i stället och knapra på bondens säd. Tulpaner är ju ett

kapitel för sig och finns i en sådan otrolig artrikedom. Jag kan omöjligt se mig mätt och skulle mer än gärna åka till Holland vid tulpansäsongen varje år, om jag hade råd.

 Rosa drömmar i dubbel eller enkel form. Här med krispigt vita kanter. Fantastiskt!

Nej, nu får jag sluta drömma! Jag har inte tid att sitta så här något mer. Jag måste ut och njuta av solen om dagarna, inte sitta inne och googla plantor. Fast jag är hooked. Det är jättelätt att fastna där i bildernas värld och drömma sig bort. Bort till den perfekta, stooora och blomsterrika trädgården.

Det dåliga samvetet

Jag är så snabb med att klaga och gnälla på allt som jag gör fel, och på allt det som jag gör men som jag inte borde göra. Detta gäller mest mig som mamma men även hur jag sköter om mig själv och min hälsa. Det fattas självförtroende helt enkelt, tror jag och lite jävlar anamma. För om jag känner mig säker på en sak så gnäller jag inte om det, jag bara gör det. Och rätt också. Jag borde ju såklart i stället lägga mitt krut och min energi på att tala om det som faktiskt blir av och på det som blir bra. Jag är jättesnabb med att klanka ner på mig själv och får fort dåligt samvete för allt jag gör fel eller inte gör men verkligen borde göra. Det är dock väldigt sällan som jag berättar vad jag har gjort och vad som faktiskt blev bra. Hur kommer det sig? För min egen del tror jag att jag skulle kunna göra vissa saker mycket bättre men jag kan inte riktigt förmå mig att bättra mig, därav mitt dåliga samvete. Jag har inte riktigt orken eller lusten och ibland så har jag inte heller kunskapen.

Och varför är det så vanligt att mammor (eller för den delen pappor) har så mycket dåligt samvete och tycker att de är så dålig hela tiden?! Är det massmedia som ger oss det dåliga samvetet? Som bombarderar oss med texter och bilder om hur det ska vara, ska se ut och hur det ska göras! Är det tjejerna i mammagruppen som ställer kraven och sätter målen? Eller är det BVC, kanske svärmor eller din egen pappa? Här kommer några klassiskt dåliga samveten som jag tror att de flesta kan känna igen sig i. Nämligen dåligt samvete för att man:
lämnar bort barnet/barnen på dagis för många timmar per dag.

dumpar för stor del av ansvaret för barnet/barnen på sambon.

leker för lite med barnet/barnen.

har dåligt tålamod och blir fort uttråkad med barnet/barnen.

stressar och skyndar på barnet/barnen i onödan.

prioriterar fel saker så att barnet/barnen blir lidande.

motionerar för lite eller för sällan.

inte hinner med sig själv och har för lite egen-tid.

inte orkar engagera sig i utseende och klädsel.

har alldeles för lite sex eller lust till sex.

har för lite tid till varandra bara som ett par.

jämt är trött och känner sig tråkig.

lätt får ilskna utbrott och skäller/skriker på barnet/barnen.

äter fel sorts mat, äter för mycket sötsaker eller att man äter för sällan.

Jag känner behov av att förklara mig (kanske bortförklara mig?) och mina dåliga samveten mest hela tiden och det tycker jag är skitjobbigt. Det är dessutom pinsamt men det är också väldigt betungande att gå med det där dåliga samvetet utan att få lätta sitt hjärta. Att få beklaga sig för någon kan vara otroligt befriande. Speciellt om man får medhåll och förståelse. Och det får man ju ibland. Så, ska man egentligen ha dåligt samvete? Eller är det okej att bara göra så gott man kan? Att göra så mycket det går, så rätt som möjligt under de förutsättningar man har, i just denna stund?! Eller är det att göra det för lätt för sig? Är det en ursäkt i sig som man borde ha dåligt samvete för?!

Usch, ibland är jag verkligen en usel mamma och verkligen dötråkig att ha och göra med på alla sätt. Ibland har jag inte lekt med mitt barn på hela eftermiddagen utan bara glott på tv och ätit sega råttor, jag har varken duschat, sminkat mig eller gått den där raska promenaden fast jag har haft hela dagen fri då hon varit på dagis! Och middagen blir allt annat än ekologisk och långkokad. Min kära sambo kan ju bara glömma att det blir nåt kul i sängkammaren till kvällen, om han inte räknar en enkel godnattpuss och lite för lite skönhetssömn som roande förstås och gud nåde min dotter om hon inte somnar i tid i kväll, då skriker jag rakt ut! ;)

Blåsippan ute i backarna står...

Äntligen har ett av mina favoritprogram äntrat rutan igen - Trädgårdsfredag!

Dels älskar jag ju såklart trädgårdprogram i alla former men sen så är det faktiskt så att jag råkar vara galet förtjust i just den trio. Pernilla, Tareq och John. Pernillas finnurlighet och bekvämlighet i trädgården påminner mig om mig själv och faller mig i smaken. Johns växtkunskap som ju är gigantisk och så Tareqs förtrollande matlagning. För att inte tala om musiken! Den är ju så passande och Pernillas små filosofiska utlägg är riktigt rörande. Ja, jag får faktiskt nästan varje program en liten tår i ögonvrån av rördhet. Ni som ännu inte upptäckt detta program måste slå på tv:n nästa fredag kl 21.30 och njuta!

Själv har jag varit på vårpromenad och titta vad jag hittade ibland höstlöven. 

Tussilagon är ju bara för söt! Knallgul och ståtlig. Men sötast är nog knopparna ändå.

Längtar efter ljus & värme

Jag känner ett starkt behov av ljus och värme just nu. Det beror alla gånger på den långa och kalla vintern vi har haft och att det nu äntligen går mot ljusare tider. Jag längtar till sommaren just nu, inte till våren som ju ligger närmast till hands. Nej, jag längtar efter riktigt ljumma kvällsvindar, grillmat, dopp i havet, kala varma klippor och solglittrande, ångande mossa i skogens skuggspel.

Jag längtar efter sommarblommor, humlor, grodor och kopparorm, brända gräsmattor, myggbett och kvällssurr i högt gräs. Att få se allt återkomma med full kraft varje år, är i det närmaste magiskt.

Tänk att det finns så mycket vackert att bara vila ögonen på. Ibland fotograferar jag så mycket att jag nästan glömmer bort att njuta av det, där och då. Man kan liksom inte låta bli. Man vill föreviga. Och ändå är det väl just den stunden, där och då, som är den mest magiska. Det ska jag försöka tänka lite mer på i år. Att njuta av stunden mera och bara vara i det ögonblicket.

Jag längtar efter torr, het asfalt och att solglasögonen svettigt klibbar på näsroten och jag längtar tills jag får ta av mig strumpor och skor och riktigt gräva ner tårna i gräs och mylla. Och som jag längtar efter att få plocka ihop en vacker bukett av ängsblommor eller att få äta en glass sittandes på något mysigt café i gamla stan och bara glo på turisterna som kilar fram och tillbaka längs kullerstensgatorna i sin iver att hitta den billigaste och fulaste älghatten och kungafamiljskoppen.

Sen längtar jag självklart till att få leka med min dotter i vår nya trädgård, lära henne att så blommor och grönsaker, utforska varje liten vrå av trädgården och förundras över varje litet kryp, sten eller kvist. Tänk att få sen henne leka i vattenspridaren som kommer sprida vatten över vår gräsmatta i sommar! Härlig syn för mitt inre dagdrömmande. Utanför viner vinden och det är ca åtta grader. Vi är på god väg men har lång väg kvar tills drömmarna bli sanna och vi kan börja klaga. På svettet, klibbet, torkan och den evigt irriterande solen som gassar och bländar oss. Åh, som jag längtar.