Nog för att det är bitande kallt (och jag erkänner gladjeligen att jag inte gärna tar någon långpromenad i det otroligt gnistrande vackra vädret) men visst är naturen fantastisk på att locka oss ut i den!? Trots femton minusgrader så står de där, örterna. Starka och stolta i sina krukor, föga påverkade av den torra, bitande kylan. Det är ju fantastiskt.
Se bara på rosmarinen! Trots att den står mitt i pinande vind (jo lite skydd kanske med de tunna spjälorna bakom men ändå!) så är den grön och fin.
Timjanen är nog inte lika fin men jag tror den klarar sig också. Det gör inget om de båda skulle vika hädan för det var inte riktigt meningen att de skulle övervintra, jag har bara inte orkat kasta dem.
Grannens äppelträd lockar fortfarande till sig fåglar av olika slag. Idag såg jag en stor uppburrad björktrast sitta och picka på skrutten.
Tur vi hjälper de små på traven i vår trädgård också. Där hänger gott om talgbollar nu som de små kan äta av. Fast den sista veckan har det varit glest med småfågel?! Vart har de tagit vägen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar