Har ni koll på tiden? Känner ni stressen? Börjar ni få smått magsår av alla måsten? Jag försöker att inte falla i den fällan. Det blir ändå som det blir och vi överlever den julen också. Den blir antagligen god nog och vi lär varken gå klapplösa eller hungriga ur den. Den kommer inte att bli perfekt i mitt hus, för jag vet inte hur en perfekt jul skulle se ut faktiskt men den blir bra nog. Jag är klar med klappinköpen, de är inslagna men det saknas rim. Vi får se om jag får till några, annars får vi klara oss ändå. Granen står fint i stugan men den är av plast, har hängt med sen 2002 och har sett bättre dagar. Jag har storhandlat och gjort av med tusentals kronor på mat som vi antagligen kommer att slänga en tredjedel av för vi köper alltid mer än vad som går åt. Ändå är vi medvetna och köper små förpackningar av det som går men butikerna är ju experter på att paketera stort. Egentligen finns det inte så mycket på det traditionella julbordet som jag tycker är riktigt gott. Visst, det slinker ner men jag kan lika gärna vara utan och dessutom tenderar man ju att inte göra annat än att äta i juletider. Nåväl, nu ligger maten där i kylen i alla fall och alltid är det någon som klagar om det inte är dignande julbord varje år. Fast i vår familj är det nog egentligen bara jag som klagar. Ironiskt eller hur?!
Jag är ärligt talat inte så förtjust i högtider. Jag känner mig ilsk och lättretlig men försöker desperat att hålla fanan högt. Jag vill så innerligt att alla ska vara nöjda och glada men tycker mig se både besvikna blickar och hängande mungipor varje år. Inte minst jag själv brukar vara lätt besviken. Man fick inte till köttbullarna och både glöggen och julgröten (som man fixat) uteblev för alla var så mätta! Ingen åt av julkorven så den torkade på fatet och skinkan blev "god, men lite torr och kanske något för salt". Sen är det det där med alla julklappar. Tur man har barn i huset nu när man själv inte få älska att få klappar längre. (För det får man ju inte som vuxen. Då ska man älska att ge men inte att få.....) Min tös är så liten ännu att hon varken visar förtjusning eller besvikelse över sina klappar men det dröjer nog inte länge förrän man får den äran att bevittna det. Själv önskar jag mig bara himla dyra saker (allt annat kan jag skaffa mig själv) så jag kommer inte att bli besviken för jag har full förståelse för att ingen vill lägga tusentals kronor på mig. Även om det är roligt att både få och ge så är det något lite fånigt över att "byta pengar" med varandra men om man köper varandra en "ge bort ett vaccin" eller "ge bort en malariaspruta" så blir någon besviken över det. Det är som jag säger, inte lätt att vara mänska! (På smålänska.) MEN om man nu sätter förväntningarna och besvikelserna åt sidan så kan jag ju för er skull även skriva några positiva rader om julen också. Jag vill för all del inte ses som en julbojkottare eller en julpooper för jag tycker väl trots allt att det är lite mysigt också.
Det som är bra med julen är att man slipper jobb och skola. Man får tid till att umgås med sin familj lite mer än ett par trötta timmar per kväll, man hinner prata om annat än morgondagens alla måsten och tentaångest och man slipper inrutade rutiner ett par dagar. Dessutom får jag träffa mina föräldrar och de i sin tur får kvalitetstid med sitt barnbarn, vilket nog alla längtat efter! Man får trots allt stoppa i sig obegränsat med mat av alla de slag och där finns något för alla, även den kräsne. Sen får vi inte glömma allt gott julgodis! För till jul får man äta godis, så det så! Och kanske, om man har riktig tur, så är någon av de där klapparna under granen en riktig lyckoträff och åtminstone någon blir glad på riktigt. Kanske kommer det till och med att bli en vit jul i år också. Vi får hålla tummarna för det, för det sätter alltid lite extra guldkant på tillvaron och så har vi alla mellandagar att se fram emot. Är man då smart så struntar man i mellandagsrean, matresterna och trippen till återvinningsstationen med allt julpapper. I stället tar man en härlig, lång julpromenad, besöker någon fin kyrka för lite skönsång och så går man ut i skogen, tänder en brasa och grillar lite korv.
